Veckan som gått har varit full av olika missöden..
Inte för mig, men för min familj här. Jag kan nu, om inte annat, vara glad över mitt beslut att åka hem.. Eftersom jag varit tvungen att åka annars i alla fall.. Och jag tycker bäst om att fatta mina beslut själv, råd är inget fel.. men jag vill inte tvingas göra saker jag annars inte gjort.. Så det var bra.. Amy har nämligen förlorat sitt jobb och kommer förmodligen sluta jobba i slutet av månaden, vilket gör mina sista veckor här förmodligen en aning annorlunda mot vad de tidigare varit.. Vi vet fortfarande inte vad som kommer hända, och det kanske till och med blir så att jag måste åka lite tidigare än planerat, men det är sånt som märks..
Utöver det så kraschade Matt sin bil i helgen, vilke gav familjen ett extra problem, med nya ekonomiska förluster..
Jag, kan för tillfället inte längta mer till att få komma hem! Det kommer bli konstigt att lämna alla här och jag kommer sakna dom enormt.. Inte minst familjen.. Finley har alltid varit världens gulligaste unge, men nu har även Harry skärp till sig och kan ge mig kramar och pussar nu helt utan anledning, vilket han aldrig skulle drömt om tidigare.. Jag kanske kommer bli en bra mamma trots allt någon gång i framtiden.. en aningen annorlunda, men bra förhoppningsvis..
Matt och Amy kommer bli svårt att säga hejdå till.. Vi har en extremt bra relation och en något annorlunda mot vad de andra au pairerna har.. De flesta har verkligen ett aningen stelt förhållande med sina familjer, medans jag kan ditta och diskutera i timmar med min om allt mellan himmel och jord.. Som Laila brukar säga.. Det är bra att du har ett bra förhållande med dom, och berättar saker, men du kanske ska lämna vissa detaljer utanför.. Men det r inte riktigt jag.. Hemligheter är inte min starka sida om det handlar om mig själv.. Jag har lärt mig att man inte kommer långt med att försöka dölja sina känslor och tro att man klarar allting själv.. Hade jag inte haft folk som hjälp mig för några år sedan, vet jag inte vart jag hade hamnat, så prata på..
Men den det kommer bli svårast att lämna är Laila.. Det kommer bli fruktansvärt konstigt att inte ha henne längre.. Vi har tillbringat i stort sett varje dag tilsammans och vi vet precis allt om varandra.. Vi har kommit förbi det stadiet där prat är nödvändigt.. Det räcker med en blick och vi vet precis, vad den andra känner.. Så det kommer bli svårt.. Men jag överlever.. :) Alltid..
Långt inlägg för en gångs skull, och min hjärna blir aningen överhettad.. har inte tänkt såhär mycket sen studenten!
