Utan din luft i mina lungor...

Idag har jag varit ute och ätit födelsedagsmiddag med 6 andra au pairer.. Trevligt faktiskt, två av tyskarna är faktiskt helt fantastiska, en av dom (Gabi) åker om två veckor, den andra (Laila) Har nyss kommit hit men ska förmodligen byta familj.. Det är massssssa au pairer som byter familj.. Av alla au pairer jag pratat med har hälften bytt familj eller ska byta och jag har bara träffat en som är helt nöjd med sin familj, scary!

Men i alla fall, den egntliga anledningen till det här inlägget är över min ofattbara lycka över att se en viss bil.. Ni kan aldrig gissa vad Laila kör för bil! (Jonna, håll i dig!) Hon kör en vit saab 900 (eller vad det nu är saabish är...) utan styrservo som går sönder hela tiden.. Dock kan hon lägga i femman utan bekymmer ;P

Us against the world...

Better in time..

Dags att sluta med de jobbiga känslorna ett tag och börja fokusera på vad som egentligen händer mig här kasnke?

Helgen har varit ovanligt händelserik om man tänker på vad jag tidigare gjort här borta.. :P

Igår var det dags för mitt första lcc möte, vilket var intressant.. För det första skulle man ha med sig en maträtt från sitt hemland, jag valde köttbullar (surprise) och jag lovar Malin, jag hade behövt din hjälp ;) Men det slutade faktiskt helt okej och de var mycket uppskattade :) Sen på kvällen gick jag ut med Gabi (en au pair från tyskland) Vi satte oss på en restaurang och beställde varsin läsk (eftersom alkohol i min ålder är strikt förbjudet, tills vidare ;P) och pratade.. det var mycket trevligt, too bad att hon åker om två veckor..

Idag åkte jag inte närmre Philly och träffade Linda, Ylva och Emma till att börja med sen hängde även fler på.. De hade haft årets fest tydligen igår så bakis var bara förnamnet, men det var trevligt.. Vi tillbringade ett antal timmar på starbucks för att sedan gå på bio framåt kvällen.. Trevligt, trevligt!

Fortsättning följer.......

Makes me wonder..

Nu har jag mått bra i ett par dagar och haft det ganska lugnt.. Jag försöker att ta en dag i taget och inte tänka så mycket på att jag ska vara borta så länge som jag ska..
Men det är svårt.. Jag vet att Malin förstår mig nr jag säger att det är svårt, för hon har sagt till mig att den värsta känslan som finns är när man saknar någon så att det gör ont i hela kroppen! Och det gör jag.. Jag känner det varje minut, varje sekund av varje dag.. Och det gör det svårt!

Men jag ska bita ihop, försöka njuta och hoppas att det här året går över fort!

Ångest..

Jag kom på idag att jag har en känsla till.. Ångest!

Jag har en fruktansvärt ångestkänsla av att det här året kommer aldrig bli 100% bra hur jag än gör..

Åker jag hem kommer jag ångra det med största sannorlikhet..

Men stannar jag kvar kommer jag varje dag ha ångest över att jag kan må 1000 gånger bättre någon annanstans.. Som i eriks armar..

Enda gångerna jag mår bra är när jag inte tänker på erik.. Varje gång mina tankar flyger iväg känns det som att någon sliter ut min hjärta, så mycket saknar jag honom! Det enda jag behöver göra är att se honom, vara i samma rum, vara i hans nrhet så är jag lycklig! Jag kan inte hitta någon bättre än honom och jag vet att många håller med mig! Vi är rätt för varandra..

Så nu ska jag alltså försöka besluta mig för vad som är viktigast.. Min lycka med erik, eller min rastlösa dröm?

förkrossad och tom..

Jag har numer bara två olika känslor.. Förkrossad och tom..

Jag har kommit fram till att jag börjar må bättre, men jag är inte lycklig.. Jag är likgiltig..
Jag, som ofta pratar tills någon stoppar en strumpa i munnen på mig eller tills alla runt omkring slutar lyssna och går därifrån, har ingetning att säga.. Det är inte så att jag känner mig osäker eller inte vet hur jag ska formulera mig, jag har bara ingenting att säga!
På de två veckorna jag varit här har jag inte skrattat en enda gång! Inte ordentligt, inte så som jag brukar..

Jag börjar som sagt må bättre, men jag är långt ifrån lycklig!

That's what friend are for

Keep smiling, keep shining

Knowing you can always count on me, for sure

That's what friends are for

For good times and bad times

I'll be on your side forever more

That's what friends are for

.

Mamma Mia..

Ikväll var jag och Linda på Mamma Mia.. Jag tror jag aldrig mått så bra efter en film! Jag skrattade så jag tjöt, bokstavligt! kul kväll! :)

Idag känns det bättre! Jag vet att jag kommer kunna klara det här om jag vill! På flera sätt vill jag och på flera andra sätt vill jag inte.. Jag är en rastlös människa.. Har jag en sak vill jag ofta ha något annat.. Nu har jag en underbar möjlighet att upptäcka ett land som alltid fascinerat mig, och då ser jag bara andra saker jag vill göra istället! Jag kasnke borde lära mig det?
Hemma hade jag alltid Erik som kunde tala om för mig att jag kasnke kunde se det positiva i det jag har.. Han är smart han! :)

Ikväll har jag också diskuterat med Matt och Amy.. Trevlig och givande konversation :)
Men jag vet inte om jag som vanligt babblar för mycket och kanske avslöjar lite för mycket av mig själv? Well, tycker dom det så.. men jag har av egna erfarenheter lärt mig att vara öppen, annars finns ingen där som kan hjälpa dig när det brister..

confused..

Jag tvivlar.. gör jag detta för min egen skull eller för att jag förväntas göra det? För att jag är för stolt för att egentligen inse att au Pair kanske inte var rätt väg för mig.. Jag vill komma iväg, men jag vill vara mer fri.. Tycker inte om att hela tiden tänka på vad andra ska tycka, jag har fått nog av det för ett tag.. Jag vill bara umgås med människor som jag vet älskar mig och som jag inte behöver göra mig till inför..

Jag valde att åka som au pair av kanske fel orsaker.. Jag valde det för att jag ville komma iväg, och för att det var billigt.. Bästa argumenten? Knappast..

Jag känner mig så fruktansvärt redo för att börja leva mitt egna liv, vilket jag inte känner att jag gör här.. Jag trodde det skulle vara annorlunda, jag trodde jag skulle känna mig vuxnare, men här känner jag mig bara mer som ett barn! Jag har haft nog med problem i mitt liv för ett tag.. Nu vill jag bara kunna njuta av allt underbart, och här är det enda jag tänker på att jag vill vara någon annanstans..

Jag ska kämpa mig igenom ett tag till och hoppas på att det vänder.. Vilket det förmodligen gör, men gör det inte det tänker jag för en gång skull inte vara envis, eller följa andras råd.. Jag ska göra det som får mig att må bäst!

Never be the same..

Nu ska jag då kanske ha smält det här lite.. Har jag det?

Jag är kär i min lilla kille jag ska ha hand om, Finley, världens gulligaste!
Harry är underbar ibland, galen ibland, men jag antar att det är så en 7åring ska bete sig? :P
Amy, mamman, är fantastisk.. Matt, pappan, också.. De gör båda två allt för att jag ska trivas och må bra!

Så.. familjen är toppen.. Vad är det då som gör det svårt? Gissa.. Hemlängtan kasnke..
Inte så som ni kasnke tänker er.. för det är faktiskt inte själva personerna som är det jobbigaste (självklart, hade ni alla inte varit så underbara hade jag inte haft något att längta till) utan det är den enkla vardagen, vardaen där jag kan göra vad jag vill, utan att behöva rätta mig efter andra i allt jag ska göra..

Men jag lär mig väl.. Kanske kan vara bra för mig att lära mig att alla inte alltid behöver tycka som jag ;)

Finally..

För några timmar sen kom jag hit.. Till Downingtown, Philadelphia, där jag ska spendera mitt kommande år..
Det är med blandade känslor jag ger mig in i den här uppgiften.. upprymd över allt jag kommer vara med om och se, uppriven över allt jag lämnar bakom mig..

Min familj är så underbar! dom är verligen världens gulligaste och jag vet att de kommer göra allt för att jag ska stanna!

Men det är framför allt erik som är det störtsa bekymret.. Hade det inte varit för honom hade mina känslor inte varit blandade längre.. Utan tydliga och raka..

Så, vad gör jag? You'll never know. . .

Till slut!!

Efter en resa pa over 24 timmar kom jag antligen fram till New York..
Jag kan inte saga att det var latt, jag har tank bade en, tva och hundra ganger pa om jag kanske inte egentligen borde satta mig pa forsta basta flyg tillbaka hem.. Men an har jag inte lamnat min hemska otrygga tillvaro..

Men jag ska saga det att jag forsoker tanka pa er dar hemma sa lite som mojligt.. inte for att jag inte vill utan for att klumpen i halsen blir for stor, hjartat varker och ringer runt fingret branner som eld, och jag vill bara aka hem, darfor har ni inte fatt manga av mina tankar, inte frivilliga i alla fall..

Now I'm leaving you..

Om bara några timmar sitter jag på ett plan mot New York..
Jag lämnar Sverige, allt det trygga, alla mina nära och kära, familj, fantastiska vänner och underbar pojkvän..!
Jag skulle gärna vilja säga att det ska bli otroligt sorgligt eller fruktansvärt spännande.. Men fr tillfället är jag bara tom.. det känns som att jag är tömd på känslor.. Jag tror att det beror på att jag själv inte riktigt fattat att jag verkligen ska vara borta så länge som jag verkligen ska..

Jag vet att jag kommer sakna er alla så att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.. Men jag kommer klara det! Och det vet jag, bara genom att vara så säker på att ni alla finns där för mig under tiden när jag är borta, men också när jag kommer hem igen..

Vi ses om 13 månader ;)

.

Kärlek..

Från och med nu är jag officiellt "off the market" på ett sett som jag aldrig tidigare varit..
Jag och Erik har nu köpt ringar! Vilket förhoppningsvis ska göra vårt förhållande lättare att hålla ihop under det närmsta året..

Han är underbar och jag älskar honom fruktansvärt.. Han gör mig lycklig..!

avsked..

I måndags var det dags för min avskedsfest.. Tack alla mina underbara vänner som var där och förgyllde min dag.. Min sista måndag i Sverige..

Igår blev det fika med Sandra ett tag.. Närmare 2,5 timme satt vi på gusto och hade det trevligt..


Nu har även mitt visum kommit och packningen kommit igång! Idag är det nämligen bara 4 dagar kvar tills jag kommer till New York!