Ångest..

Jag kom på idag att jag har en känsla till.. Ångest!

Jag har en fruktansvärt ångestkänsla av att det här året kommer aldrig bli 100% bra hur jag än gör..

Åker jag hem kommer jag ångra det med största sannorlikhet..

Men stannar jag kvar kommer jag varje dag ha ångest över att jag kan må 1000 gånger bättre någon annanstans.. Som i eriks armar..

Enda gångerna jag mår bra är när jag inte tänker på erik.. Varje gång mina tankar flyger iväg känns det som att någon sliter ut min hjärta, så mycket saknar jag honom! Det enda jag behöver göra är att se honom, vara i samma rum, vara i hans nrhet så är jag lycklig! Jag kan inte hitta någon bättre än honom och jag vet att många håller med mig! Vi är rätt för varandra..

Så nu ska jag alltså försöka besluta mig för vad som är viktigast.. Min lycka med erik, eller min rastlösa dröm?